Du vill prova dina vingar, gör det. Jag tänker inte stoppa dig , jag har redan bönat och bett. Gråtit och snyftat för att du ska stanna kvar hos mig , bygga ett liv med mig.

Du säger att du älskar mig, att jag betyder mycket för dig. Men, hur mycket ?Såhär mycket ? Så mycket att du lämnar mig ?

Jag vet inte , kanske är jag dum. Kanske är jag blind men jag ser inte romantiken i det . Ser inte hur man kan lämna någon man påstår sig älska.

Du tog detta beslut på bara några dagar, hann jag ens stänga dörren innan du hade skrivit kontrakt ? Hann jag ens komma utanför porten innan du sagt upp lägenheten ??

Jag vet inte om jag ska vara bitter ,ledsen eller glad för din skull.

Jo jag är glad för din skull, glad för att du får göra någonting du älskar, men någonting du älskar mer än min. Där har vi det, jag kom nr 2 . Jag var inte någon nr 1 här inte. Det var ditt intresse som var nr 1.

Jag köper det, jag är bara bitter över att vi tog detta steget att forstätta tills du ska lämna mig. Det hade varit lättare om vi stod fast vid att lämna varandra den veckan.

Känslorna har bara blivit starkare och det gör det svårare för mig att låta dig lämna.

Men du kommer lämna , jag har insett  det nu. Det är okej.

Men då vill jag säga en sak, jag kommer inte vänta på dig tills den dagen då du väljer att komma tillbaka.

haha, va dum jag är. jag vet ju innerst inne att den dagen aldrig kommer komma. Du kommer inte komma tillbaka.

Det kanske är bäst ?

_____________________

Hur hade det blivit om du dykt upp igen efter två år ? Hade mina känslor varit de samma för dig som de är idag ? Hade dina känslor varit de samma som de är för mig idag ?

Hade vi försökt på nytt ?

Jag hoppas inte det, för nu när du lämnar mig känns det tyvärr ( förlåt mig för detta ) som om att du sviker mig.

Jo det gör det faktiskt, så mycket som jag kämpat för att du ska se mig och för att vara en bra flickvän. Känns som om att detta är " tacken " . Är det så ?

Fan , tankarna är så många. Men sanningen är att jag mår faktiskt inte dåligt över att du ska lämna mig, Den känslan har lämnat mig.

Tyvärr har verkligheten kommit ikapp mig, gamla demoner har hittat mig och dragit ner mig igen . Jag är deprimerad. Riktigt jävla deprimerad.

Det vet du inte om, till dig säger jag att jag mår dåligt. För du skulle ändå aldrig förstå hur det är i mitt huvud. Tror ingen förstår.

Jo min mamma vet precis.För hon har gått den långa trasiga vägen ner med mig förut. Där har jag slitit ut många skor.

Nu är det illa och värre kommer det nog tyvärr att bli, men denna gången ska jag ta itu med det. Med min psykiska ohälsa.

I morgon ringer jag vårdcentralen och ska boka tid för att prata med en psykolog , jag ska böna och be på mina bara knän om så behövs för att få tabletter.

Men för dig min älskling , jag ska göra allt för att inte låta dig se mitt mörker. Det är någonting jag inte vill att du ska få se, eller uppleva med mig. Nej, det ska du inte få uppleva.

Snart kommer du hem från jobbet, och börjar vi bråka så stannar jag inte. Jag är så trött på att bråka... Mitt hjärta är tungt och jag har knappt ork att bära min egen kropp.

Jag önskar att du förstod hur mycket jag behöver dina varma goa kramar och fina ord.