Jag kan verkligen inte förstå att han kommer försvinna ur mit liv. Jag vet att han kommer göra det men jag förstår det inte. Jag tror aldrig att den dagen kommer komma. Men jag antar att den gör det.

Det går inte att övertala honom till att stanna. Allt är " klart ". FAN!!!!!!!!!!

Jag vill så gärna ha honom, hos mig varje dag i resten av mitt liv. Gråta mot hans axel när det är jobbigt. Skratta med honom , gå igenom livet med honom. Ingen annan.

Försvinner han kommer jag gå sönder. Och han kommer försvinna och jag kommer gå sönder. Jag försöker hela tiden ,varje dag att förbereda mig för att han kommer ta steget ur mitt liv.

Men jag tror aldrig att man kan förbereda sig tillräckligt, eller kan man verkligen förbereda sig för att den man älskar ska försvinna ?

Alla frågar mig alltid, hela tiden och jämt:

När åker han ?

Är det jobbigt ?

När kommer han hem ?

Hur ska han göra med möbler ?

Men det kommer ju aldrig funka att ni är tillsammans när han åker ?

Ska du följa med ?

Varför ska du inte följa med ?

Följ med !

ÅH! Snart orkar jag inte med detta mer det är bara för mycket för mig. Och för varje gång någon frågar mig något om honom vill jag bara lägga mig ner och gråta som ett litet barn.

Aja, han försvinner ur mitt liv. Jag kommer gå sönder, men jag ska resa mig igen.

Jag hoppas du kommer hem till mig igen. Jag ska sakna dig.